Bohusracet 2010

•20 oktober 2009 • 1 kommentar

Mmm- träfffade en ny bekantskap i kväll på ett möte, som inte var helt ointresserad av att köra Bohusracet nästa år…

Massor att läsa om det på BLUR till exempel, inspirerande läsning nu när mörkret kommit om kvällarna. Det är Ägir som arrangerar tävlingen, som i år fick stor ökning av antalet deltagare.

Hur ser det ut för er övriga på Ostkusten, skall ni ta er en funderare på att ta er dit och visa att vi på ostsidan Sverige också kan rejsa?

Annonser

Äventyr i Nävekvarn, livet leker igen

•12 september 2009 • Kommentera

Det har varit nästan ett helt års uppehåll med seglingen för min del, sista tillfället med egen båt var KM i Nävekvarn 2008, och i annan båt var det Byxelkroken förra året, sedan dess nada. Hus, familj och innebandyn har prioriterats i år, så båten har inte ens varit i sjön, förutom ett utlån då den gick Pingstregattan i Nävekvarn i våras (den skötte sig bra och tog väl hand om herrarna som seglade den då).  Dessutom kände jag i höstas att jag någonstans började tappa glädjen o isnpirationen i min segling, så det kändes rätt med ett sabbatsår.

Men nu på sista tiden har inspirationen kommit tillbaka, tack och lov. Jag har flaggat lite hos en kompis som bor i Nävekvarn, att jag fanns tillhands ifall någon behövde folk ombord på KM’et, som skulle gå av stapeln idag. Det vore roligt att bara få vara med… Glädjande nog ringde han igår, och hade en tapper själ med nytvättad båtbotten bredvid sig, som behövde ytterligare folk på båten, ville jag vara med? Såklart! Snabbt hem o riva fram alla grejor, slänga in i bilen, och så iväg till nattjobbet. Började ladda för tävling redan på vägen in till jobbet. Efter avslutat arbetspass- en timme före start- bar det iväg i mot Nävekvarn i ”något över tillåten hastighet”läs; min bil går bra i 120 som marschfart, rusa ur bilen, för att direkt bli upplockad på bryggan, kom ombord ca 20 minuter innan start. Min nya erfarenhet i båtväg visade sig vara en Folkbåt (träfolka), och ombord på den träffade jag båtägare Kaj, och gasten Peder. Peder berättade att detta var hans andra tillfälle i livet som seglare, det första skedde för två år sedan. Kaj hade aldrig tävlat, men försäkrade att han hade tävlingssinne, och det räckte bra för min del. Vi tre checkade av varandra rätt snabbt och kom fram till att dagens uppgift borde vi kunna lösa med gemensamma krafter. Vi hade alla käkat taggtråd till frukost, en bra grund. Kaj ville att jag skulle sköta starten, och ähmmm- jovisst. Har ju funkat förut… när det var en minut kvar till startskottet, så hade vi fritt fram att egentligen bara köra på, inga störande båtar ivägen, skönt. Det var bara det att all vind försvann, båten stod i princip still, så det tog nog nästan en och en halv snigelminut att komma fram till linjen o skära den. SKITSTART ALLTSÅ!!! men vi ödslade ingen energi på att gräma oss över detta, det blir ingen gladare av, utan testade  o resonerade oss fram på första bogen, hittade en bra linje o strategi, som vi sedan behöll, och kunde sedan beta oss framåt bit för bit, och sista biten upp mot första rundning gick vi riktigt bra och tog fin höjd. Här fanns det en viss rörelse i vinden, ett par sekundmeter. På något vis, så blev det automatiskt så att jag fick fortsätta styra båten, Kaj serverade mackor (på första kryssen alltså!), lite kaffe slank ner, och vi mådde rätt bra! Dessutom satte han Peder i jobb, som på ett galant sätt skötte bland annat bommen till förseglet, som vi använde direkt efter första rundning. Vi fick ju inte ha spinnare på den här båten. Nu dog så gott som all vind, de ”snabba båtarna” med högre LYS än oss, hade stuckit iväg en bit, och vi upplevde att de minsann hade vind, men så var inte läget. Varmt, solen stekte på, Peder som befann sig på fördäck med Kaj för att få annan tyngdpunkt, fick tillåtelse att segla i bara kalsingar (detta var vårt hemliga vapen, ifall någon ville köra förbi oss), han njöt nog rätt bra att vara gast idag, med öl i näven o solen värmande! Kaj erbjöd oss musik, vad ville vi lyssna på? Ja, inte country eller dansband, då blir det myteri, men vi klarade oss. Vi underhölls sedan med musik hela vägen in i mål, helt klart ett annorlunda grepp på  en kappsegling! Nu stiltje efter rundning, men vi tog faktiskt in på båtarna, konstigt nog, bland annat en Maxi jagade vi ikapp fint. Nu kände vi att vi hade chans att kunna få till något ganska bra, peppade upp oss rejält efter sista rundningen, nu var det kryssa hem, och kom det kanske lite vind också??? Japp, det gjorde det, hurra, nu körde vi RIKTIGT BRA, tog massor med höjd, livet lekte med oss ända in i mål. Vi kom in som andra Folka, och kände oss rätt nöjda med bara det, tvåa i klassen som helt ny besättningssammansättning,  med två ombord som aldrig kappseglat, varav en total nybörjare, jag som inte seglat en meter i år, ja , vi var tillfreds redan där. Åkte in till hamnen för lite paus mellan rejsen, det skulle vara jaktstart i andra, men det visade sig att tävlingsledningen blåst av rejs 2, då de befarade att den lilla vind som kommit de sista 20 minuterna av första rejset skulle ebba ut, vilket visade sig vara helt rätt. Vi rev ner storen och seglade in på genuan i hamn, och på vägen in började vi fundera på, hur bra gick det, egentligen??? Ja, bäst 2:a, och sämst 8:a. Nu började det där pirret kännas i magen, som dyker upp när man tuffar in i hamn efter målgång, och som slutar när man får reda på resultaten. Det är en av de grejor som gör att jag tycker det är så roligt med kappsegling på skärgårdsbana, man vet inte förrän efteråt hur det egentligen gått.

Vi lastade ur och i båten, och begav oss alla tre till samlingen, det stora seglarpratet satte igång direkt, och tråkningarna haglade mellan alla. Sedan var det resultatdags, och vi blev superglada när det visade sig att vi kommit 4:a idag, vilken flax att vi har kört såpass bra med de förutsättningar vi hade! VI VAR SKITNÖJDA!!!

Vad var bäst med denna dag? Tja, vårt resultat såklart, men jag gläder mig också åt att få se att det funkade så imponerande bra för Peder med bland annat bommen jag nämnde förut, bevakning av konkurrenter, och tidsbevakningen vid start(naturbegåvning!), att vi trivdes bra ihop, humorn var i botten, vi kunde ta in på båtar vi jagade och hålla undan för andra, men framför allt så hade vi ROLIGT OMBORD! Förhoppningsvis blir det fler rejs med den här konstellationen, jag trivdes kanon med dessa bägge nya bekantskaper!

Som alltid så är det väldigt trevligt i Nävekvarn, det är god stämning seglarna emellan, och jag tycker att tävlingsledningen ordnar det bra för oss. Klimatet är välkomnande, och det är så kul att träffa på gamla bekanta. Idag blev det förutom seglarna Elin, vars sambo/make också seglat idag med Farlige Johnny, jättekul att träffa henne igen. Elin kom i sällskap med Helene, som visade sig vara Peders flickvän. Dessutom en gammal klasskompis till mig som jag inte träffat på 100 år, det var världens överraskning att träffa henne.

Vad mer gav denna dag? Jo, ett stort lass inspiration till nästa säsong. Funderar nu på att köra lite med helkvinnlig besättning, vi är några stycken tjejer som har en vild idé om att köra lite ihop nästa år, vi vill gärna testa. Får jag tag i någon själ som är road av att köra bansegling, så kanske, kanske blir det 606-kör efter Pingstregattan 2010. Det är ju egentligen inte min grej, men jag kan ju gasta om någon annan kör, kanske…? Själv är jag för harig när det är risk för smällar, och urkass på regler, dessutom är det dödstrist att ens försöka plugga sådana, överlåter slött gärna den biten åt andra, så kan jag gasta i stället.

Lite sugen på att prova några kortisar att segla med min dotter, hon är tävlingsmännsika hon med, och jag tror att hon skulle kunna tycka det är roligt att testa på kappsegling någon gång framöver. Kanske hennes bror också, vem vet, ,också tävlingsmänniska… Men först skall vi tröska oss igenom kommande vinter, så får vi se sen.

Happiness is back in mind!

Vinterförströelse…

•28 oktober 2008 • Kommentera

Jag har lagt ut några länkar ute till vänster, till sidor som man med stor behållning kan gå till, innan man bekar ihop totalt i vintermörkret, läs gärna mer på:

Argalappen

Katastrofala omslag (är nog min favorit!)

Rostsverige

Tjuvlyssnat

Avigsidan

Håll ut, snart vänder det…//Eva

Tack Arla för denna youghurt

•23 september 2008 • Kommentera

Av en händelse så råkade vi äta av just denna utmärkta youghurt till frukost i lördags, innan avfärd mot Byxelkrok. Rekommenderas varmt!

Surt, sa både Räven och Ragnarsson :)

•23 september 2008 • Kommentera

Så här skriver Västerviks Tidningen om Byxelkroken 2008 idag. Vi ser fram emot en ny match nästa år, bara att ta nya tag!

http://www.vt.se/sport/artikel.aspx?articleid=4184289

Blåsa på Byxelkroken, del 2

•22 september 2008 • 2 kommentarer

Vaknade av störtskur mot taket, men det gick över fort, byttes mot solsken och tilltagande vind. Frukost, och sedan njuta av gott kaffe, packade och satte i linserna. Mats var såklart snabbare iväg till hamnen, och började förbereda. Jag kände mig harmonisk, men anade vad som komma skulle… En känsla av Byxelkrok 2005, med båten i 90 grader mot vattnet, och med mig sittande på relingen, medan bommen körs i vattnet kom smygande.

Ut mot start, och ”vi måste bara prova IFALL det går att köra med spinnaren”. Ja, så var den dagens harmoni som borta. Tack tack! Krångel och rundkörning innan start, Mats körde hit och dit och ”skulle prova lite”, och upptäckte alldeles försent att tiden bara rusade iväg, och vårt startur timade inte med 5 minutersskottet, något tut hörde vi inte, och rätt vad det var gick starten, då hade vi inte ens kommit på rätt sida, så det här var den absolut sämsta start vi gjort, om möjligt ännu värre än gårdagens! Men vi satte fart, och kunde hålla bra höjd, väldigt bra till och med. Allt väl, frid i sinnet igen. Men så började Mats yra igen om att spinnaren minsann MÅSTE UPP, och till slut var jag tvungen att ge med mig… Jätteroligt att köra med spinnaren under rådande förhållanden, men jodå, snävt skall det vara ” det är så roligt så!!!”. Inte.

Upp med eländet, och en alldeles för lång tid av spinnakersegling tog vid, över sundet. När den äntligen kom ner, så kändes livet trevligt igen. En kort stund bara, för jodå, så här sakta kan vi inte köra, det här håller inte, Djävulstyget MÅSTE upp igen. Nu kom en stund av ytterligare obehagsminuter, jag skall köra mental träning hela vintern (igen, gjorde det efter 2005 års trauma), kontakta läkare för att få lugnande utskrivet…  Tänkte att det nästan kunde vara trevligare att hoppa fallskärm???? Toppade med 12,2 knop i några sekunder… När sedan Djävulstyget skulle ner, så fastnade Det Förbannade Jävla HelvetesFallet i råttan, så det höll på att gå åt pipan, till och med Mats var nu skärrad, faktiskt. Men det ordnade till sig, och den kom äntligen i båten igen. Efter denna NDU (Nära Döden Upplevelse), så kunde jag nu släppa ner axlarna ett par decimeter, och börja andas normalt i stället för att hyperventilera, och koncentrera mig  på mitt jobb, att styra båten, och till rätt plats… För Mats ville inte gå riktigt samma väg som jag, jag fick förhandla mig till att gå in på rätt ställe. Rätt kom vi, och sedan var det bara att jobba hemåt, det var rätt trångt när alla kryssade samtidigt, men vi höll god höjd, och hängde med hyfsat bra. Efter kryssen kom Stora Vågor, det var rätt jobbigt med dem, och jag kände medkänsla med Håkan i 606an, tufft i sån liten båt att köra i de där vågorna. 606an gick förresten MYCKET BRA idag, tror de hade gått i mål som 10 eller 15;e båt? I mina ögon ganska bra vind, inte för byigt, och det kändes som om vi ändå hade någorlunda häng.

Efter Idösund så körde vi spinnaker igen upp mot Västervik, nu riktigt trevligt, och det var kul att kunna surfa lite! Sedan skönt att passera gaterna upp mot mål, få tutet och köra in mot hamn. Förbereda mastfällning, men det tog en väldig tid för de som var före i kön, så vi åkte till prisutdelningen i stället. Idag hade vi fått stryk, bland annat av Sandor med 17 sekunder (skitstarten, såklart!), men det visade sig att vi tjänat så bra på lördagen i tid, att vi kunde ta totalseger, trots dagens 26:e plats. En överraskning, riktigt så bra hade vi inte räknat med!

Ny prisutdelning, och avslutning av helgen, denna gång i dagsljus. Mitt under ceremonin, såg Tore upp mot skyn, där kom tranor i hundratal, och aviserade höst! Vi skulle buda Håkans priser, och fick även välja ett åt honom, jag valde en Golfweekend på Öland, den blev han glad för, när jag berättade för honom i telefon i går kväll.

När jag kom hem igår kväll visade jag barnen den Stora Godisskålen från lördagsresan, sonen fick en Gilltröja, ,och dottern ”Kvinnliga styrmanspriset” en Henri Lloydjacka. Hon blev så glad så hon hoppade i sängen, en sån har hon önskat sig hur länge som helst! Vi kommer också att omsätta en hel del presentkort i varor, så de kommer verkligen till nytta.

Smärtor i armarna och axlarna, det var rätt jobbigt att dra rodret mot lovart hela dagen igår. Mats har ju gastat åt mig på alla tävlingar i år förutom en, och det har funkat bra. Han hade ont i händerna, trimmade hela tiden. Något har varit fel i helgen dock, för jag fick faktiskt beröm av honom att jag styrde bra, detta i MY’n, som länge har varit min akilleshäl, hopplöst att komma överens med den vad gäller styra. Men antagligen passade bägge dagarnas förhållanden både mig och båt i kombination, för det kändes faktiskt bra.

Vi ser fram emot nästa års Byxelkrok, och funderar redan på vad vi skall köra då, MY’n (som förresten har en JÄTTESPINNAKER, som gärna får mätas ifall man är intresserad), behöver nog vila lite från tävlingar nästa säsong. En 707a verkar inte så tokigt att prova, vi får se. //Eva

Från www.byxelkroken.nu , foto Kent Lundström:
Totalsegrare, gruppsegrare, kategorisegrare Double-Hand och segrare av kannan lördagens segling blev Eva Simonsson och Mats Persson, Stigtomta, OXSS i sin My Helmsman.

Blåsa på Byxelkroken, del 1

•22 september 2008 • Kommentera

Efter stor vånda och grundlig väderkontroll, så beslöt vi tidigt i fredags morse att köra MY’n på årets Byxelkrok, så den åkte ner på eftermiddagen och Mats riggade o gick på skepparmötet och checkade in oss.

Dagen grydde, stiltje rådde, det mycket låga vattnet var spegelblankt. Visa av förra året, när vi inte kunde komma åt vår mat under den långa vindfulla lördagsresan, hade vi förberett med proviant utspridd över hela båten, ifall att…  Lyx att köra för motor till start! Men vi var ändå rätt sena, så vi hann nätt o jämnt rodda klart med motorbortplock osv, och höll inte riktigt reda på vår placering i startfältet kontra sekunder innan start, så vi gjorde en pinsamt dålig start, säkert 30 sekunder sena. Aldrig har vi gjort sämre. Upp med blåsan direkt, och så tuffade vi på, båten gled framåt. Håkan Karlsson i sin 606a gjorde en bra start och drog iväg, men efter ett tag kunde vi passera, och låg nu först av alla båtar. Vi pinnade på, och det började regna. Vinden var jämn, men ingen styrka i den, direkt. När vi hade plockat ner spinnaren och gick in mot Eknö, så kändes det tveksamt om vi ens skulle kunna ta oss framåt eftersom det inget blåste, men det gjorde vi. Så småningom kom killarna i 707an och passerade, det tog ett bra tag, ,och vi hann prata en hel del med varandra under tiden. Kul med nya bekantskaper! Rundning vid Tunnholmen, blåsa upp igen. Strax efter detta passerade Tomas Ragnarsson med sin Express Kiwi, och även katamaranerna dök upp, så vi hade lite att kolla på. Nu började den LÅÅÅNGA SEGA händelsefattiga resan över sundet, jag ångrade att jag inte packat ner Yatzyt, eller ett par korsord… Vi fördrev tiden med att slött titta på kompassen, äta o dricka, och att imponeras av att Chesskillarna i sin Melges 24 gick ”så fort” fram, långt därborta. När vi närmade oss Byxelkrok tyckte vi att både Kiwi och 707an gått så bra att det kändes rätt kört.

I hamnen kändes det mycket underligt att komma in så tidigt och förtöja, vi var inne strax efter 16, har aldrig hänt förut. Vi städade båten, och gick ut för att kolla inkommande båtar, och oj, vad många det kom! De hade antagligen haft det totalt stendött, vi  hade nog tur som kom i lite vind i alla fall, det rörde ju på sig. Jag tror att sista båt kom in vid 19-tiden. Vi gick upp med grejorna till boendet, och sen ner till hamnen igen för lite småprat med de andra seglarna som kommit in, rätt vad det var kom Tore Källmark skuttande och gratulerade, vi hade vunnit dagens lopp. Var det sant, han skojade inte??? Nej, och vi hade tydligen en del tid i mariginal, inför morgondagen. Kändes väldigt konstigt, eftersom vi räknat ut oss själva därute på sundet.

Prisutdelning i mörkret, och rätt kallt i hamnen när solen gått ner. Vi vann värsta bucklan, Henri Lloydjacka, presentkort, och en tröja. Bland annat för ”bästa kvinnliga rorsman”.  När allt var klart gick vi upp till boendet för dusch och matlagning. Delar av förra måndagens kantarellskörd var med… Vi fick sällskap av ett gäng nya trevliga bekantskaper, bland annat gänget från J80, som innehöll både en Springsteenfrälst kantarelldiggare (vi blev då två till bordet som tror på Bruce och bekänner oss till Den Rätta Läran), en sailxtremebloggare, en räddförkantarellerbror till kantarelldiggaren, samt en kille som liksom jag är född i Uddevalla, och alltså har fint Bohusblod i ådrorna.

En bra avslutning på en bra dag, även om seglingen mest kändes som transport… //Eva