Byxelkroken del 2 – Iskallt uppdrag

Ja, det sista jag tänkte innan jag slocknade i lördags kväll var vad som skulle vänta på söndagen: En likadan dag som vi precis haft, fast i omvänd ordning. Det var bara att ställa in sig på att vara skapligt slutkörd redan innan söndagens start, eftersom vi blivit utlovade hård vind igen. Dessutom skulle det regna…

Efter 240 minuters sömn hörde vi mobillarmet väsnas strax före kl 4. Mycket motigt att ta sig upp idag! Mats hade ont i huvudet och jag kände mig mörbultad i kroppen, motivationen hos båda låg på O. Jag fixade fram lite frukost och packade vad vi skulle ha med oss, Mats gick ner till båten och bytte storsegel. Det kändes väldigt masigt mentalt att ha det hela framför sig, men vi knallade ner till båten och gav oss iväg. Morgonen var fin, och en säl låg länge och spanade på oss. Men var var den utlovade vinden??? Långsamt så återvände något som vi kunde kalla inte motivation, men kanske lite mer mungipor upp, allteftersom vi kom närmre starten, andra båtar som övernattat ute i skärgården började dyka upp. Seg väg till starområdet var det dock, vi tränade lite manövrar under tiden. Som vanligt var Mats nervös att vi inte skulle hinna till start, men vi kom i väldigt god tid, och idag hann vi både käka lite och fixa toadelen innan start. Seglade runt nere i startområdet och kände efter hur vinden vred, gjorde några provstarter på olika håll och försökte planera vår väg.

Några sekunder innan start jagade vi bort en Accent från vårt revir, och dagens start kommer jag nog aldrig att kunna överträffa: Vi låg precis framme vid linjen då jag får se röken från pistolen, såg skottet flyga ur den, vräkte fram båten, men sen tog det så lång tid innan smällen kom att jag trodde vi tjuvat, så jag försökte kasta tillbaka båten för att sedan direkt slänga fram den då knallen kom.  Men det klarade sig.Vi valde en annan väg än de andra båtarna i vår klass, och hade faktiskt någon aning mer vind, hankade oss fram, bottennoteringen tror jag låg på 1,9 knop. Försökte vänta på lite mer vind som naturligtvis hede vridit och kom bakifrån, såg att de andra fått upp sina spinnare och ver på väg ikapp oss, och så småningom åkte vår upp också. Sedan var det bara att låta tiden gå. Vi blev omseglade av en IF som vi la oss och gippade bakom ett större antal gånger, men så beslöt vi att lägga ner det, för det blir så tråkigt i längden, vi hade ju några timmars segling framför oss. I stort sett transportsträcka ner till Banansundet, där beklagade vi att Knoxarna inte körde idag, för det var ett riktigt Expressnäste där, och det hade varit trevligt att se Knoxarna i det gänget, och de hade nog kunnat göra ett bra resultat. När vi rivit spinnaren och rundat sista röda pricken och var på väg in mot Västervik vidtog dagens höjdpunkt, en alldeles för kort halvvind, där vi körde in hur mycket förlorad tid som helst, båten gick mycket bra. Nu fick jag njuta av den igen! En bit in på den bogen kom Conny Adolfsson med sitt gäng, och vi surfade efter dem i deras svallvågor ett bra tag, det var roligt! Lite mer spinnakeråka in mot mål, och idag kunde vi se tandpetarna bland alla båtar som vände upp mot målbåten. Sen var det bara en alldeles för kort kryss kvar upp mot målet. Det var synd den inte var längre för där tog vi in bra mycket på IF:en och Accenten. Vi var ett par sekunder efter IF’en in imål, sen körde vi direkt tillbaka mot hamnen. Då började det regna! (lite)

Väl i hamn rev vi ner masten och skickade upp båten på vagnen, körde in med nummerlapparna, och sen tillbaka för att packa resten. Skönt att allt var klart INNAN prisutdelningen, så kunde vi komma hem i vettig tid, bara att åka direkt när den var klar. Jo tjena! Av lite olika anledningar blev den fördröjd, och till slut bara till hälften fullföljd, så nånstans vid 20.30 kom vi iväg, hungriga och trötta. Som en fin avslutning på denna långa dag gick avgassystemet på Mats bil.

Idag kunde vi nog inte ha gjort något annorlunda, att vi kände oss låga kring dagens insats berodde på att det inte blåste någonting, vilket var lika för alla, och så var vi nog tröttare av gårdagen än vad vi egentligen märkte. Mycket hänger ju på att vara tillräckligt taggad, under lördagen kunde jag peppa Mats, men idag kunde ingen av oss peppa den andre riktigt, vi var nog omedvetet för trötta för det. Det gick ju förhållandevis bra idag i alla fall, och slutplaceringen totalt känns lite bättre, när man fått sova lite på saken.

Annonser

~ av Eva på 18 september 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: