Blåsa på Byxelkroken, del 1

Efter stor vånda och grundlig väderkontroll, så beslöt vi tidigt i fredags morse att köra MY’n på årets Byxelkrok, så den åkte ner på eftermiddagen och Mats riggade o gick på skepparmötet och checkade in oss.

Dagen grydde, stiltje rådde, det mycket låga vattnet var spegelblankt. Visa av förra året, när vi inte kunde komma åt vår mat under den långa vindfulla lördagsresan, hade vi förberett med proviant utspridd över hela båten, ifall att…  Lyx att köra för motor till start! Men vi var ändå rätt sena, så vi hann nätt o jämnt rodda klart med motorbortplock osv, och höll inte riktigt reda på vår placering i startfältet kontra sekunder innan start, så vi gjorde en pinsamt dålig start, säkert 30 sekunder sena. Aldrig har vi gjort sämre. Upp med blåsan direkt, och så tuffade vi på, båten gled framåt. Håkan Karlsson i sin 606a gjorde en bra start och drog iväg, men efter ett tag kunde vi passera, och låg nu först av alla båtar. Vi pinnade på, och det började regna. Vinden var jämn, men ingen styrka i den, direkt. När vi hade plockat ner spinnaren och gick in mot Eknö, så kändes det tveksamt om vi ens skulle kunna ta oss framåt eftersom det inget blåste, men det gjorde vi. Så småningom kom killarna i 707an och passerade, det tog ett bra tag, ,och vi hann prata en hel del med varandra under tiden. Kul med nya bekantskaper! Rundning vid Tunnholmen, blåsa upp igen. Strax efter detta passerade Tomas Ragnarsson med sin Express Kiwi, och även katamaranerna dök upp, så vi hade lite att kolla på. Nu började den LÅÅÅNGA SEGA händelsefattiga resan över sundet, jag ångrade att jag inte packat ner Yatzyt, eller ett par korsord… Vi fördrev tiden med att slött titta på kompassen, äta o dricka, och att imponeras av att Chesskillarna i sin Melges 24 gick ”så fort” fram, långt därborta. När vi närmade oss Byxelkrok tyckte vi att både Kiwi och 707an gått så bra att det kändes rätt kört.

I hamnen kändes det mycket underligt att komma in så tidigt och förtöja, vi var inne strax efter 16, har aldrig hänt förut. Vi städade båten, och gick ut för att kolla inkommande båtar, och oj, vad många det kom! De hade antagligen haft det totalt stendött, vi  hade nog tur som kom i lite vind i alla fall, det rörde ju på sig. Jag tror att sista båt kom in vid 19-tiden. Vi gick upp med grejorna till boendet, och sen ner till hamnen igen för lite småprat med de andra seglarna som kommit in, rätt vad det var kom Tore Källmark skuttande och gratulerade, vi hade vunnit dagens lopp. Var det sant, han skojade inte??? Nej, och vi hade tydligen en del tid i mariginal, inför morgondagen. Kändes väldigt konstigt, eftersom vi räknat ut oss själva därute på sundet.

Prisutdelning i mörkret, och rätt kallt i hamnen när solen gått ner. Vi vann värsta bucklan, Henri Lloydjacka, presentkort, och en tröja. Bland annat för ”bästa kvinnliga rorsman”.  När allt var klart gick vi upp till boendet för dusch och matlagning. Delar av förra måndagens kantarellskörd var med… Vi fick sällskap av ett gäng nya trevliga bekantskaper, bland annat gänget från J80, som innehöll både en Springsteenfrälst kantarelldiggare (vi blev då två till bordet som tror på Bruce och bekänner oss till Den Rätta Läran), en sailxtremebloggare, en räddförkantarellerbror till kantarelldiggaren, samt en kille som liksom jag är född i Uddevalla, och alltså har fint Bohusblod i ådrorna.

En bra avslutning på en bra dag, även om seglingen mest kändes som transport… //Eva

Annonser

~ av Eva på 22 september 2008.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: