Äventyr i Nävekvarn, livet leker igen

Det har varit nästan ett helt års uppehåll med seglingen för min del, sista tillfället med egen båt var KM i Nävekvarn 2008, och i annan båt var det Byxelkroken förra året, sedan dess nada. Hus, familj och innebandyn har prioriterats i år, så båten har inte ens varit i sjön, förutom ett utlån då den gick Pingstregattan i Nävekvarn i våras (den skötte sig bra och tog väl hand om herrarna som seglade den då).  Dessutom kände jag i höstas att jag någonstans började tappa glädjen o isnpirationen i min segling, så det kändes rätt med ett sabbatsår.

Men nu på sista tiden har inspirationen kommit tillbaka, tack och lov. Jag har flaggat lite hos en kompis som bor i Nävekvarn, att jag fanns tillhands ifall någon behövde folk ombord på KM’et, som skulle gå av stapeln idag. Det vore roligt att bara få vara med… Glädjande nog ringde han igår, och hade en tapper själ med nytvättad båtbotten bredvid sig, som behövde ytterligare folk på båten, ville jag vara med? Såklart! Snabbt hem o riva fram alla grejor, slänga in i bilen, och så iväg till nattjobbet. Började ladda för tävling redan på vägen in till jobbet. Efter avslutat arbetspass- en timme före start- bar det iväg i mot Nävekvarn i ”något över tillåten hastighet”läs; min bil går bra i 120 som marschfart, rusa ur bilen, för att direkt bli upplockad på bryggan, kom ombord ca 20 minuter innan start. Min nya erfarenhet i båtväg visade sig vara en Folkbåt (träfolka), och ombord på den träffade jag båtägare Kaj, och gasten Peder. Peder berättade att detta var hans andra tillfälle i livet som seglare, det första skedde för två år sedan. Kaj hade aldrig tävlat, men försäkrade att han hade tävlingssinne, och det räckte bra för min del. Vi tre checkade av varandra rätt snabbt och kom fram till att dagens uppgift borde vi kunna lösa med gemensamma krafter. Vi hade alla käkat taggtråd till frukost, en bra grund. Kaj ville att jag skulle sköta starten, och ähmmm- jovisst. Har ju funkat förut… när det var en minut kvar till startskottet, så hade vi fritt fram att egentligen bara köra på, inga störande båtar ivägen, skönt. Det var bara det att all vind försvann, båten stod i princip still, så det tog nog nästan en och en halv snigelminut att komma fram till linjen o skära den. SKITSTART ALLTSÅ!!! men vi ödslade ingen energi på att gräma oss över detta, det blir ingen gladare av, utan testade  o resonerade oss fram på första bogen, hittade en bra linje o strategi, som vi sedan behöll, och kunde sedan beta oss framåt bit för bit, och sista biten upp mot första rundning gick vi riktigt bra och tog fin höjd. Här fanns det en viss rörelse i vinden, ett par sekundmeter. På något vis, så blev det automatiskt så att jag fick fortsätta styra båten, Kaj serverade mackor (på första kryssen alltså!), lite kaffe slank ner, och vi mådde rätt bra! Dessutom satte han Peder i jobb, som på ett galant sätt skötte bland annat bommen till förseglet, som vi använde direkt efter första rundning. Vi fick ju inte ha spinnare på den här båten. Nu dog så gott som all vind, de ”snabba båtarna” med högre LYS än oss, hade stuckit iväg en bit, och vi upplevde att de minsann hade vind, men så var inte läget. Varmt, solen stekte på, Peder som befann sig på fördäck med Kaj för att få annan tyngdpunkt, fick tillåtelse att segla i bara kalsingar (detta var vårt hemliga vapen, ifall någon ville köra förbi oss), han njöt nog rätt bra att vara gast idag, med öl i näven o solen värmande! Kaj erbjöd oss musik, vad ville vi lyssna på? Ja, inte country eller dansband, då blir det myteri, men vi klarade oss. Vi underhölls sedan med musik hela vägen in i mål, helt klart ett annorlunda grepp på  en kappsegling! Nu stiltje efter rundning, men vi tog faktiskt in på båtarna, konstigt nog, bland annat en Maxi jagade vi ikapp fint. Nu kände vi att vi hade chans att kunna få till något ganska bra, peppade upp oss rejält efter sista rundningen, nu var det kryssa hem, och kom det kanske lite vind också??? Japp, det gjorde det, hurra, nu körde vi RIKTIGT BRA, tog massor med höjd, livet lekte med oss ända in i mål. Vi kom in som andra Folka, och kände oss rätt nöjda med bara det, tvåa i klassen som helt ny besättningssammansättning,  med två ombord som aldrig kappseglat, varav en total nybörjare, jag som inte seglat en meter i år, ja , vi var tillfreds redan där. Åkte in till hamnen för lite paus mellan rejsen, det skulle vara jaktstart i andra, men det visade sig att tävlingsledningen blåst av rejs 2, då de befarade att den lilla vind som kommit de sista 20 minuterna av första rejset skulle ebba ut, vilket visade sig vara helt rätt. Vi rev ner storen och seglade in på genuan i hamn, och på vägen in började vi fundera på, hur bra gick det, egentligen??? Ja, bäst 2:a, och sämst 8:a. Nu började det där pirret kännas i magen, som dyker upp när man tuffar in i hamn efter målgång, och som slutar när man får reda på resultaten. Det är en av de grejor som gör att jag tycker det är så roligt med kappsegling på skärgårdsbana, man vet inte förrän efteråt hur det egentligen gått.

Vi lastade ur och i båten, och begav oss alla tre till samlingen, det stora seglarpratet satte igång direkt, och tråkningarna haglade mellan alla. Sedan var det resultatdags, och vi blev superglada när det visade sig att vi kommit 4:a idag, vilken flax att vi har kört såpass bra med de förutsättningar vi hade! VI VAR SKITNÖJDA!!!

Vad var bäst med denna dag? Tja, vårt resultat såklart, men jag gläder mig också åt att få se att det funkade så imponerande bra för Peder med bland annat bommen jag nämnde förut, bevakning av konkurrenter, och tidsbevakningen vid start(naturbegåvning!), att vi trivdes bra ihop, humorn var i botten, vi kunde ta in på båtar vi jagade och hålla undan för andra, men framför allt så hade vi ROLIGT OMBORD! Förhoppningsvis blir det fler rejs med den här konstellationen, jag trivdes kanon med dessa bägge nya bekantskaper!

Som alltid så är det väldigt trevligt i Nävekvarn, det är god stämning seglarna emellan, och jag tycker att tävlingsledningen ordnar det bra för oss. Klimatet är välkomnande, och det är så kul att träffa på gamla bekanta. Idag blev det förutom seglarna Elin, vars sambo/make också seglat idag med Farlige Johnny, jättekul att träffa henne igen. Elin kom i sällskap med Helene, som visade sig vara Peders flickvän. Dessutom en gammal klasskompis till mig som jag inte träffat på 100 år, det var världens överraskning att träffa henne.

Vad mer gav denna dag? Jo, ett stort lass inspiration till nästa säsong. Funderar nu på att köra lite med helkvinnlig besättning, vi är några stycken tjejer som har en vild idé om att köra lite ihop nästa år, vi vill gärna testa. Får jag tag i någon själ som är road av att köra bansegling, så kanske, kanske blir det 606-kör efter Pingstregattan 2010. Det är ju egentligen inte min grej, men jag kan ju gasta om någon annan kör, kanske…? Själv är jag för harig när det är risk för smällar, och urkass på regler, dessutom är det dödstrist att ens försöka plugga sådana, överlåter slött gärna den biten åt andra, så kan jag gasta i stället.

Lite sugen på att prova några kortisar att segla med min dotter, hon är tävlingsmännsika hon med, och jag tror att hon skulle kunna tycka det är roligt att testa på kappsegling någon gång framöver. Kanske hennes bror också, vem vet, ,också tävlingsmänniska… Men först skall vi tröska oss igenom kommande vinter, så får vi se sen.

Happiness is back in mind!

Annonser

~ av Eva på 12 september 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: